Webfinanser - nyheter taxeringskalender årsredovisningar it lyx bil nöje spel mobil

2010-06-14 21:52

Kommentarer till partisvar om järvägen

Järnväg

Kommentarer till partisvar om järnvägen

Mycket av svaren från partierna på Järnvägsfrämjandets tio frågor om järnväg följer blockpolitiken och är väl kända. Likaväl kan man se en hel del intressanta nyanser.

De rödgröna skryter med att de satsar dubbelt så mycket på järnväg i sitt förslag till långtidsplan för infrastruktur 2010-2021 (15.9 mdr kr per år mot 8,4). För Järnvägsfrämjandet är det dock inte nog. Det behöver investeras dubbelt upp igen: 30 miljarder kronor per år, en procent av BNP, för att klara trafiken när vi står inför klimathot och sinande olja. De rödgröna föreslår lika mycket i investering i vägar som regeringsalliansen, Exklusive länspotten, där det mesta går till väg, är det 6,5 miljard om året. De resurserna borde i stället gå till järnväg. Under perioden kommer vi att få uppleva kraftigt sjunkande oljeproduktion. Bilar drivna med el och alternativa bränslen kommer att täcka högst en fjärdedel av drivmedelsefterfrågan 2020. Bara med eldrivna tåg kan transportbehovet tillgodoses.

Det är dock bara socialdemokraterna och kristdemokratena som ser något hot i sinande olja. Kristdemokraterna förnekar å andra sidan i motsats till de andra partierna att det fanns ett klimathot.

Alla de borgerliga partierna hävdade att konkurrensutsättning ger effektivisering medan miljöpartiet och vänstern är kritiska till avreglering och vill ha sammanhållen järnväg. Socialdemokraterna intar en mellanställning genom att säga att det behövs bättre samordning av aktörerna men påpekar samtidigt att det gamla SJ inte var ett under av effektivitet. Järnvägsfrämjandet anser att det inte finns spårkapacitet nog för full konkurrens.

För de lågtrafikerade banorna vill vänstern investera 11,75 miljarder kronor, det är vad tidigare Banverket sagt behövs för att rusta upp alla sådana banor, medan miljöpartiet säger att pengarna skall satsas där de gör störst nytta, nämligen i storstadsområdena. Järnvägsfrämjandet finner det lite märkligt att på det sättet överge glesbygden. Med sinande olja behöver man verkligen järnväg. De andra partierna är lite mer svävande i sina svar.

Alla partier, utom vänstern som vill låna, säger att investeringarna skall finansieras genom anslag förutom de stora projekten. Järnvägsfrämjandet anser att det leder till onödiga trafikstörningar och onödigt dyrt byggande, kanske 20-25 procent dyrare, genom att småsträckor byggs i stället för hela stråk. Vi håller med vänstern om att en investering skall ha en riktig investeringsbudget och inte behandlas som en konsumtion, som det blir fråga om med anslagsmodellen, och att varje år skall bära sina kostnader. Vi noterar att bara folkpartiet nämner OPS, offentlig privat samverkan. Kanske av insikt att det ger höga räntekostnader. Centern och kristdemokraterna nämner även medfinansiering. Vi tycker kommunal medfinasiering utnyttjas väldigt hårt i infrastrukturplanen och att staten har tillgång till mindre skattedrivande intäktskällor.

Moderaterna har intressanta kommentarer till vinterkaoset: att Banverket hade gjort allt som krävdes i Vinterutredningen 2002, varför regeringen tillsatt en ny utredning, och att X2000 inte klarar att köra i minusgrader hela tiden, utan samlar på sig is som släpps över växlarna. Järnvägsfrämjandet ser en orsak i för många aktörer och håller med miljöpartiet om att Trafikverket bör bedriva underhåll i egen regi och ansvara för terminaler, verkstäder och stationer.

Bara oppositionen vill ha kilometerskatt som styrmedel för att få mer tåggods. Järnvägsfrämjandet anser att den är nödvändig för att få rättvis konkurrens. Moderaterna däremot säger att banavgifterna är under ett öre per tomkilometer medan lastbilarna betalar 15 öre i energiskatt. Vi menar att de inte betalar alla sina kostnader och att vi en framtid med bränslebrist måste inte kan köra lika mycket med lastbil.

Alla säger sig vara för att bygga höghastighetsjärnväg och att den kan vara en metod att klara fler godståg utom moderaterna som menar att de kan komma till stånd först 2030 och att kapacitets­ökningen behövs tidigare. I stället för höghastighetsjärnväg föredrar man att tala om moderniserat järnvägsnät. De rödgröna pekar på att de i sitt förslag påbörjar två höghastighetssträckor under perioden, Järnvägsfrämjandet anser det för lite och för sent. Kunde Spanien bygga 50 mil och Kina 100 mil på fyra år, så kan Sverige det också. Det är snabbaste sättet att få fler godståg, eftersom kapaciteten på stambanorna minst fördubblas om man skiljer snabba och långsamma tåg åt.

Järnvägsfrämjandet anser att det behövs en kommunikationsminister med eget departement. Det säger också miljöpartiet. Vänstern har inte tänkt på saken och folkpartiet vill återkomma medan socialdemokraterna, moderaterna, kristdemokraterna och centern säger nej.

 

Hans Sternlycke

Pressmeddelandet skickades med MyNewsdesk

MyNewsdesk