Webfinanser - nyheter taxeringskalender årsredovisningar it lyx bil nöje spel mobil

2010-03-30 6:06

Vad händer om vi ger utan att begära något i gengälld?

Ledarskap

Villkorslös kärlek – finns det? En gåva utan förväntningar på att mottagaren ska återgälda på något sätt? Är det möjligt? Vad händer med oss om vi plötsligt får något som inte kräver en motprestation av oss, någonting som inte ens kräver tacksamhet eller applåder? Det är svårt nog att ge bort något utan baktankar, minst lika svårt kan det vara att ta emot!

 

I utbildningar som mitt företag arrangerar kommer ofta egot på tal eftersom både vårt individuella arbete och våra kurser och utbildningar oftast har med personlig utveckling att göra och i personlig utveckling ingår vanligtvis att få ordning på det som i psykologisk litteratur kallas för egot. Egot kan sägas vara den inre röst som för en dialog med oss inne i vårt huvud. Om du inte har kunskap om egot kan det just nu vara så att ditt ego ifrågasätter. I ditt huvud kanske det dyker upp funderingar av typen; egot och röster i huvudet, vad är det för skitsnack? Om du har sådana tankar är det förmodligen ditt ego som talar till dig för att försöka få dig att sluta läsa! Egot vill nämligen inte bli avslöjat. Egot vill att du ska tro att det är ditt högre jag, rent och autentiskt medvetande, som för din talan. Tyvärr är det dock sällan så, egot är ofta med och sätter käppar i hjulet för dina framsteg.

 

Mitt ego är med i spelet just nu och jag får hela tiden kohandla med det för att det inte ska ta över. Just nu säger det mig t.ex. att jag bara måste ange vilket företag jag är verksam i och att jag ska skriva något fint om våra utbildningar eller om våra kurser. Egot vill gärna att jag ska sälja och dra hem kunder, för egot gillar pengar och materiella tillgångar. Vissa egon är också väldigt förtjusta i fina titlar och kvalificerade utbildningar. De flesta egon gillar bekräftelse, de vill ha uppskattning och beröm men i grunden ligger egentligen en rädsla för att vara otillräckliga eller att misslyckas. Egon är rädslostyrda, de hittar på alla möjliga trick och konster för att få det de tror att vi behöver i form av bekräftelse, uppmärksamhet, eller prylar och pinaler.

 

Jag har beslutat mig för att avsätta tid för att ge för att ge. Det innebär att jag försöker sätta egot ur spel genom att ge bort utan att förvänta mig något i gengälld. Det här är svårt av flera orsaker. Här kommer ett exempel, jag ringde till kommunen där jag är nyinflyttad och erbjöd mig att hålla en föreläsning om hur kunskap om kvinnligt, manligt kan ge fördelar i samarbetet.

 

Det som hände var flera saker. Mitt ego fullkomligt skrek av smärta när det förstod att jag tänkte göra av med både arbetstid, bensinpengar och kostnader för material utan att ta betalt. Jag försökte lugna det med att; någon av åhörarna kanske kommer på att de vill anlita oss för något annat efteråt. Egot blev inte lugnt; hur korkad var jag egentligen som trodde att kommunalanställda skulle gå en terapeututbildning? Jag försökte få tyst på mitt ego: Jag vill erbjuda det här gratis för att känna efter om det är det här som är mitt kall. Om jag finner glädje i att hålla den här föreläsningen utan att ta betalt så är det som en fritidssysselsättning att förmedla kunskap om kvinnligt/manligt och då gör jag det av glädje, för att jag vill, inte för att det är brist i kassan och jag har svårt att betala räkningar. Jag vill ha reda på på vilket sätt jag kan ge till andra utan att det är egostyrt. Mitt ego var inte nöjt, det arbetar fortfarande med att försöka få mig att lägga in en reklamstöt under föreläsningen, om den nu blir av.

 

Förutom att mtt ego gick igång så aktiverade jag flera egon. Den person jag talade med på kommunen var först mycket positiv till mitt erbjudande. Jag fick känslan av att det enda som återstod bara var att hitta ett datum för genomförandet. Jag hade valt att ge erbjudandet till kommunen eftersom jag vet att de har begränsade resurser i sin budget för personalutveckling och utbildning. Jag har föreläst i det här ämnet en del och senast kostade det runt 400 kronor per person att få delta så jag tänkte att det kunde vara positivt att få den här möjligheten gratis. Trots att jag vidareförmedlat information om vad föreläsningen skulle innehålla och att jag inte går alltför mycket på djupet (föreläsningen kan anses ”politiskt korrekt”) kom frågor om ytterligare referenser. När dessa presenterats kom ytterligare meddelanden, där den person jag talat med uttryckde att han inte hade mandat att besluta i frågan, någonting som inte framgick vid vårt första samtal. Jag kan ju inte veta, men jag har en känsla av att mitt erbjudande aktiverade andra egon som i sin tur funderar över vad jag egentligen är ute efter: Vilka dolda planer har jag? Blir det någon obehaglig överraskning i form av en reklamkupp eller vill jag få ut något icke-rumsrent budskap? Eller, är jag bara en värdelös föreläsare så att det blir pinsamt för beslutsfattaren att han har gått med på att jag får komma? Vad är jag ute efter och vad vill jag ha i gengälld?

 

Egot är rejält misstänksamt! Eftersom ett ego alltid vill vinna förmåner utgår det från att alla som närmar sig vill ha något. Jag misstänker att mitt ego har hittat ett nytt sätt att förhålla sig, ett annat egotrippat sätt. Om jag gör saker för andra har jag ju samma behjärtansvärda drivkrafter som Florence Nightingale, eller kanske påminner mina handlingar om Moder Theresas osjälviska arbete om jag fortsätter att ge i större skala. Egot hittar alltid nya vägar. Jag är rädd att mitt ego nu arbetar med att hitta en ny förklaringsmodell som gör att det kan sätta någon ny etikett eller stämpel på mig som ädel eller generös eller något annat egotrippat. Villkorslös kärlek kräver ett rejält tuktat ego, till och med att ge för att ge utan baktankar är svårt!

 

Gaya Pienitzka

www.lifecap.se

 

 

 

 

 

Pressmeddelandet skickades med MyNewsdesk

MyNewsdesk