Webfinanser - nyheter taxeringskalender årsredovisningar it lyx bil nöje spel mobil

2011-09-26 16:09

Sverige tvekar om att lagra data

EU Terrorattackerna i USA den 11 september 2001 och i Madrid och London några år senare fick EU-länderna att enas om en gemensam lagstiftning för datalagring. Sverige har ännu inte infört lagstiftningen och riskerar därmed att dömas för fördragsbrott. Bötessumman kan bli hundratals miljoner kronor.

Sverige var 2004 ett av de länder som tog initiativ till det som kommit att kallas datalagringsdirektivet. Genom att spara information om alla mejl, sms och telefonsamtal kan man lättare kartlägga personer som planerar terrorangrepp. Nu hävdar den svenska regeringen att direktivet inte behövs.

Bodström tog initiativ

Efter tågbomben i Madrid 2004 föreslog fyra av EU:s länder att unionen skulle ha ett gemensamt direktiv för datalagring. Direktivet går ut på att operatörer måste spara uppgifter om alla mejl och telefonsamtal i minst sex månader. Myndigheterna kan sedan begära ut uppgifter om en brottsmisstänkt person. De uppgifter som operatören måste lämna ut är vilka den brottsmisstänkte personen kontaktat, var och vid vilken tidpunkt. Information om innehållet i samtal och mejl kan inte begäras ut.

Sverige var ett av de länder som tog initiativ till förslaget och var med dåvarande justitieminister Thomas Bodström i spetsen drivande i frågan.

Strider mot Europakonventionen

Förslaget stoppades av Europaparlamentet som ansåg att det stred mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. I Europakonventionen finns rätten att ha sin kommunikation i fred, så länge man inte är misstänkt för ett brott.

Efter Londonbomberna 2005 väcktes frågan på nytt och efter en del omarbetning av förslaget kunde EU:s ministrar och Europaparlamentet enas om en kompromiss. Eftersom det fanns en stark politisk vilja att agera i medlemsländerna och man ansåg att frågan var brådskande gick behandlingen av ärendet snabbt. Våren 2006 var den nya lagen klar.

Olika i olika länder

Medlemsländerna skulle ha genomfört de delar av datalagringsdirektivet som gäller telefoni under 2007 medan delarna som rör internet kunde skjutas upp till 2009. Länderna har en viss frihet när det gäller hur de genomför direktivet. I de flesta länder kräver man misstankar om ett allvarligt brott för att myndigheterna ska få ut uppgifter. I andra länder finns ingen gräns utan personuppgifterna kan lämnas ut även vid misstanke om mindre brott. Det är också olika hur länge uppgifterna måste sparas.

V, MP och SD emot

Sverige är det enda landet som ännu inte har fattat något beslut om att införliva direktivet i sin nationella lagstiftning. I februari 2010 fällde EU-domstolen Sverige för att inte ha infört direktivet. Regeringen tog därför åter upp frågan i december 2010.

Den 16 mars i år röstade riksdagen om förslaget. Medan en majoritet av ledamöterna ville införa direktivet i svensk lag röstade Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna för att beslutet skulle skjutas upp ytterligare. Enligt grundlagen ska ett förslag som rör mänskliga rättigheter vila i ett år om fler än en sjättedel av ledamöterna vill det. Förslaget skickades därmed tillbaka till justitieutskottet som kan ta upp frågan igen i mars 2012.

Sverige inför rätta

I början av sommaren lämnade kommissionen in en stämningsansökan mot Sverige till EU-domstolen. Om domstolen går på kommissionens linje kan bötesbeloppet bli upp till 150 miljoner kronor.

Den 18 augusti svarade regeringen domstolen att bötesbeloppet är för högt och att direktivet inte behövs i Sverige. Enligt regeringen har Sverige redan lagar om bland annat telefonavlyssning som uppfyller syftet med datalagringsdirektivet. Regeringen skriver samtidigt att Sverige tidigast i juli 2012 kan införa direktivet.

En slutgiltig dom mot Sverige kan komma om ungefär ett år.

Översyn av direktivet

Parallellt har EU-kommissionen inlett en översyn av direktivet. Cecilia Malmström som är ansvarig EU-kommissionär kommer i slutet av året att presentera förslag till ändringar. Ett problem med direktivet är just de stora skillnaderna i ländernas tolkning av det och att det genomförs på så många olika sätt. Dessutom har författningsdomstolarna i Tyskland, Tjeckien och Rumänien haft invändningar mot direktivet.

Vänsterpartiet hoppas att översynen leder till att direktivet helt dras tillbaka. Men för att det ska ske krävs en kvalificerad majoritet i EU:s ministerråd. Det är enligt EU-kommissionen inte troligt då de flesta medlemsländer vill ha kvar direktivet.